うろたどな

"These fragments I have shored against my ruins."

信じる 思い出す 知る(フォークナー『八月の光』)

"Memory believes before knowing remembers. Believes longer than recollects, longer than knowing even wonders. Knows remembers believes a corridor in a big long garbled cold echoing building of dark red brick sootbleakened by more chimneys than its own, set in a grassless cinderstrewnpacked compound surrounded by smoking factory purlieus and enclosed by a ten foot steel-and-wire fence like a penitentiary or a zoo, where in random erratic surges, with sparrowlike childtrebling, orphans in identical and uniform blue denim in and out of remembering but in knowing constant as the bleak walls, the bleak windows where in rain soot from the yearly adjacenting chimneys streaked like black tears." (Faulkner. Light in August.)

「記憶が信じる 知ることが思い出すよりさきに。信じる 思い起こすより長く、知ることより長く 驚きさえ。知る 思い起こす 信じる のは廊下、大きく 長く 曲がった 冷たい 反響する 建物自体の煙突より多くの煙突で煤けて荒涼たる濃い赤のレンガの建物の、草ひとつない灰が撒き散らされ敷き詰められた囲い地の、煙る工場地区に取り巻かれ 監獄や動物園よろしく10フィートの鉄線のフェンスで閉じ込められているそこでは、ランダムに不規則にうねりながら、ツバメのような子震えしながら、孤児たちはお揃いの制服の青いデニム姿で思い出すことを出入りする だが 知ることから出てこない、荒涼たる壁だから、荒涼たる窓だから、そこでは雨に煤 辺りから年々にじり寄ってくる煙突から垂れる筋は黒い涙のよう。」(フォークナー『八月の光』)